INLEDNINGSORD

Inledningstext

Innan alla tankar och minnen sviker allt för mycket har det under en lång tid funnits ett behov bland gamla ”klubbenmedlemmar” att dokumentera hur allt började. I många presentationer beskrivs att det hela började en höstdag 1983 då några grabbkompisar bildar ett lag som kallar sig Bäverdödarna. Historien från Bäverdödarnas bildande via namnbytet IBK Haspel till inträde i ÖSK och så vidare vill vi försöka att konkretisera mer än så.

Grabbkompisarna som beskrivs bildar den första uppsättningen Bäverdödare, dvs. Peter Näslund, Roger Solax, Patrik Bergström, Thomas Lindholm, Patrik Jägbring, Christer Berglund, Jonas Hedin, Mikael Sjöqvist, Ulf Sjödin och Ronny Nordgren.
Det var detta gäng som drogs ihop för att möta Parkskolans Fritidsgård i en tvåtimmarsmatch i Parkskolans gymnastikhall. I Parkskolans Fritidsgårds laguppställning sågs spelare som Jan ”Jajja” Persson, Tommy Nordin, Ulf Strandberg, Kenneth Strandberg och Ari Harahiltunen som sedermera kommer att ingå i laget Bäverdödarna. Upphovet till namnet Bäverdödarna var för att även Göran ”Bävern” Norberg, innebandyns starke man, också var med i motståndarlagets uppställning. Att välja ett smeknamn ur motståndarlaget som lagnamn skapade väl en stark ”vi-mot-dem-känsla”. Tycker att det fungerade ganska bra. Göran uppskattade väl inte lagnamnet men jag tror att så här i efterhand är han lite stolt över det lag han en gång namngivit.
Inför den första innebandycupen som skulle spelas i Örnsköldsviks sporthall samlades vi alla grabbar hemma hos Roger Solax på Haspelgatan och med ”potatistryck”, som skrönan säger, egentligen var det en utskuren pappersmall som en klasskompis(Anders Mering) till Christer Berglund gjort. Efter denna logomall tillverkade vi de första matchtröjorna. Hög stämning, tårta med geléhallondekoration och en ritad badmintonboll på Patrik Bergströms ryggtavla (dåvarande flickvän spelade visst badminton, alla kanske inte var närvarande) såg vi fram emot den första turneringen.
Det där med tryckning av tröjor skall komma att vara i fokus flera gånger genom åren.
Första uppsättningen var vita med svart tryck!

Vi har för avsikt att alla som funnits i och runt laget skall skriva ned sin version av historien så att vi kan vidareutveckla denna sida över tid.

Manges version………

Magnus

Min tanke var att skanna in lite bilder och göra en snabb "klatschig" hemsida mest för att få bilderna digitaliserade och på så sätt bevarade. Jag kopplade på "Patte" som sitter på en hel del material, själv har jag kvar KISSposters från -75 men inte ett enda innebandyutklipp. Brorsan dök upp med kartonger fyllda med allt ifrån matchdräkter,kepsar till tidningsartiklar.

Flera sena kvällar och nätter senare fick vi fram nåt som vi har haft väldigt roligt med och det har glatt oss att titta lite i backspegeln, inget skulle vara mer tillfredställande om det även fick er att glädjas och ibland bli lite glansögd.

-På tre!? 1, 2, 3, KÄMPA!

(Mina innebandytankar, ocensurerade, ofärdigskrivna -92)

Vi är en man mindre i "sudden", bollen hamnar slutligen nere i mitt högra hörn. Pajasen som sköt enhandskott bakom ryggen avgjorde kvartspelsrundan och skickade oss ur SM-cirkusen.ÖSK ut och Örebro vidare mot semi.

Men hur började det? Året var -85 och jag hade slutat med ishockeyn två år tidigare, var på väg att ta grönt bälte i Ju-jutstu. Park fritidsgård hade ett innebandygäng bestående av Jajja, Tompa, Bävern och Nisse Ågren. Peter Näslund, brorsan och Solle drog ihop ett annat gäng som blev stommen till Bäverdödarna som nu är "Crackers". Sen vart det sammanslagning eller rättare sagt en del utvalda från Park gick över till Bäverdödarna. Behöver jag nämna att "Bävern" inte var en av dom. Dåvarande keepern finländaren Arri som hade ett bristande intresse för innebandyn men desto större för annat, dök ibland bara inte upp inför vissa matcher. Solax frågade Patte om han inte kunde ta med mig någon gång, det slutade med att jag jämnt hade grejorna i bilen. Vi är tre stycken i Ö-vik som har haft det beteendet, Fido, Håkan Gidlund och jag. När Arri inte dök upp så prövade dom att ringa honom ifrån nån telefonkiosk, det var vill jag minnas mitt uppe i ett sånt samtal som Arri helt plötsligt bröt på kraftig finska

-Inger! Sluta lek med ballen!

I varje fall så är han mig veterligen enda målvakten i sta´n som har stått i mål i bara en USA T-shirt.

På den tiden hette lagen Pingstkyrkan (enda lag i världen som kan vinna en final utan att röra bollen) Krutovs Krigare, DAB gänget, ÅS 83 och Gurans Bandarer. Enligt Solax fanns det ett lag som hette Bajsklumparna, det var dom gånger vi hade förlorat som han kunde säga:

-Vi skulle till och med ta stryk av Bajsklumparna!

Vi som spelade i Bäverdödarna var Chrille, Jajja, Honta, Näsan, Solle, Korken, Checken, Tompa, Brorsan och jag. Efter att ha förlorat en final mot Ås-pojkarna och en vilt rensande "Pappa Ås", vill säga Tony´s pappa Åke Ahinko, gjorde vi historiens första värvning. Var den lyckad? Självklart! In i gänget kom snabbduschande vattenflaskbäraren Roger Ehlin från Ås -83, skulle vi ha tagit Janne Sjödin också?

I varje fall så missade jag några cuper i staden innan jag fick spela. Bland annat Sport & Fritid Cup arrangerad av Göran"Bävern"Norberg och Patrik Mörk. Bäverdödarna åkte i kvarten mot Skellefteå-laget Selectic, som för övrigt innehöll tennisässet Joakim Nyström som vann hela turneringen. Turneringens bäste spelare gick iallafall till Ö-vik, Tommy Nordin: Enormt duktig allroundspelare i Bäverdödarna löd det.

Första cupen jag stod i var Ekholms Cup. Vi tog oss till finalspel som vanligt. Innan matchen körde dom låten "Losing in time" med gruppen Scotch och den "goa" låten malde på som en tolvtonstruck i min hypernervösa debuterande målvaktskropp (dom som hört låten lider nog med mig). 0-1 i början av andra stod sig matchen ut. Åke Forsberg vars syrra jag skulle "känna" närmare två år senare spelar fram den nu avlidne Björn Holmström som "rakar" in matchens enda mål. Jag kom med i All star team tillsammans med Tompa och Roger Ehlin(då spelandes för Ås -83). I damernas All star team vart Christina Eriksen då helt okänd av både min bror och jag utvald till bäste målvakt.
På den tiden tränade man aldrig, utan man spelade träningsmatcher tidigt varje söndagsmorgon.
I februari -86 tog vi vår första stora skalp, äntligen slog det för Bäverdödarna löd rubriken. Först en tyst minut för Olof Palme sedan en 2x20 minuters massiv press från oss.
8-2 mot Böle Boys och titeln till oss.
"Ås Rogga" och Jan"jajja"Persson återfanns i All star teamet.
Solle var på den tiden bosatt i Stockholm och jobbade på ett "dagis", han skickade då brev till spelarna i laget som innehöll en egenhändigt gjord trämedalj och en tecknad serieruta ifån Agent X9 och textlapp där det stod:
Tack för din insats i Norrlands-86, nu är det inte bara vi som vet hur överlägsna vi är! Kasatonov.
Han visste att vara ödmjuk den killen.

Innan första DM:et var det ett slags sammandrag i Sundsvall.
Det var mitt i matchen mellan Ö-vik IF och VK Rasket som en kille i Övik IF tappade linsen, han fick två lag plus folk ifrån läktaren att krypa på alla fyra och leta.
Efter nästan 10 minuters letande säger den drabbade:

-Oj! Den sitter visst under ögonlocket (världsklass!)

Inför första DM:et hade vi både bytt namn och matchdräkter.
Bort försvann dom rosa tröjorna med bäverns ansikte tryckt på tröja och shorts.
Namnet blev IBK Haspel, vi vart förening, men tröjorna var ännu inte riktigt "rumsrena".
På bröstet bar vi en slogan som sa:
Rädda skogen, ät en bäver och shortsen bar fortfarande bäverns ansikte och bak på ryggen hade vi fåniga smeknamn.
Själv hette jag "Heavvy".(joo, med två v??).

Noterbart är att vi också startade ungdomsverksamhet.
Pojkar födda -73/74, historiska tränare blev Christer Berglund och jag.
Jobbigare gäng fick man leta länge efter. Första offentliga drabbningen blev en uppvisningsmatch innan finalen i DM:et.
Nog återfanns väl Moberg, Bollo och Sehlin där!?

DM vann vi storstilat efter att ha krossat VK med 5-2, "Cholio"två pyts och tillsammans med mig utvald till turneringens bäste utespelare respektive målvakt.